när vi ses ses vi!

Okej, nu hade det faktiskt gått så långt att jag hade glömt bort att jag hade en blogg.

Det kanske säger ganska mycket. Ja jag låter tiden utvisa det helt enkelt. 

Vi ses när vi ses!

Puss.

är det snart sommar så är det.

Återupplever lite av sommaren 2012 och väntar otåligt på att få vara med om 2013.

Älskar årstidernas obestridlighet.

är det vår så är det.

Det är ju ändå nåt med våren som gör att man bara vill ut och cykla. Speciellt på kvällarna. Sju grader och duggregn till trots.

Jag drar nu.

söndagstorsdagen.

En av tankarna som for genom mitt medvetande när jag igår innan middagen låg såhär och hade det ganska så göttigt var: jag vill åka till Göteborg i sommar och hälsa på vänner som jag aldrig träffat. Bloggvänner.

En annan var: vill inte ha muggiga mobilbilder på bloggen längre.

Nu fyra dagars ledigt tillsammans och jag har laddat upp med att sova i mer än tio timmar.

äntligen.

En dag, idag, vaknade jag plötsligt upp och började tro på en sommar.

avgörande.

Det knakar i trappan när han går upp. Han sticker in huvudet och frågar vad jag gör. ” - Sjunger med i guilty pleasurelåtar och tränar plattröven:” Jag ligger på mage på den rosa trasmattan som nyss fick flytta från vardagsrummet till arbetsrummet. Ytterkläderna ligger i en hög bredvid och där bakom hörlurarna och falsksången känner jag plötsligt att jag är så jäkla stark. Och lycklig.

Och även om det bara handlar om minuter så är det avgörande. Det är minuter och sekunder det handlar om. Det har varit självklart länge, men först nu uppenbart.

Vintern känns plötsligt långt borta och jag vill blogga igen.

helgen i svartvitt och fort gick den.

Det är ändå rätt bra drag i den här morsan. Ibland. Jobb- och vänhäng in på natten på fredagen, ute på stadens lokaler 16-02 på lördagen och en heldag med barn och sol/iskyla, kaffe/lekpark och indisk restaurang idag.

Och lite sedvanlig panikångest på det.

Men man kunde väl inte få allt, eller hur var det nu?